Lär känna mig - Att leva som "fotbollsfru"

Hej på er! Hoppas ni har en skön lördag. Vi tar det bara lugnt idag, lyssnar på bra musik och dricker kaffe. Jag har ju mest tänkt att jag kommer skriva bloggen för min egna skull/familj/vänner som redan känner mig, men det är ju några fler som läser har jag märkt. Nästan 11 000 har läst inlägget jag skrev om "Italiens händelseförlopp - från första fallet till idag". Har ni inte läst det, så finns det längre ner här. Jag är ganska trött på att läsa om situationen just nu så idag tänkte jag berätta lite om mig själv istället. Eller jag kommer berätta ganska mycket. Vi kör igång!

Home sweet home, Purmo. Mitt ute på landet i Finska Österbotten. Jag älskar stadslivet men innerst inne är jag nog en lantis ändå. Jag kan ibland sakna bara en sån enkel grej som att det är tyst, mörkt och bara lugnt och skönt. Det finns få saker som slår en varm sommarkväll i Purmo, det är nästan magiskt. Här växte jag upp med mamma, pappa, storebror Victor och lillebror Isac. Världens bästa familj! När jag fyllde 16 flyttade jag dock hemifrån. Så långt som till Jakobstad där jag började gymnasiet och samtidigt gick i musikinstitutet och hade sånglektioner och musikteori varje vecka.

Det är så svårt att hitta en bild på oss alla. Men i gymnasiet började jag hänga med dessa tjejer. Detta är mina ride-or-dies, alltså bokstavligen. Jag behöver aldrig oroa mig över att något skulle ha förändrats mellan oss, eller att vi skulle vuxit ifrån varandra. Fast vi har och har haft perioder när vi knappt pratat på grund av att alla haft fullt upp så har vi ett band som jag vet vi kommer ha livet ut. Älskar er och att jag kan vara mig själv med er alltid.

I gymnasiet började jag också hänga med bland annat den här killen. Vi blev bästa vänner och resten är väl historia? Kort efter att vi hade blivit tillsammans flyttade han dock till Sverige och Linköping för att spela fotboll. Vi hade distansförhållande i ett år, men efter jag tagit studenten flyttade jag också. Jag sommarjobbade på en båttillbehörsaffär (det var så sjukt utmanande, fattar ännu inte att jag klarade av det) och till hösten började jag studera på Linköpings universitet. Enda problemet var att utbildningen låg i Norrköping så jag pendlade med buss nästan varje dag. Jag läste Kultur, Samhälle, Mediegestaltning men kände tidigt att utbildningen inte var något för mig. Jag gillade ju inte ens samhällslära...I samma veva fick Simon nytt kontrakt och skulle flytta igen. Jag kollade på en studentlägenhet i Norrköping och funderade mycket på om jag skulle stanna eller inte, men det kändes fel i hjärtat att stanna så jag valde att flytta med honom. Denna gång blev det Gävle.

Ja, vad mer kan jag säga än att jag ÄLSKAR Gävle, och Wilma som jag träffat där. Hon ger mig livsglädje på en annan nivå. När jag umgås (eller festar hehe) med Wilma känns det som att jag LEVER på riktigt. Jag kände mig rätt vilse i början när vi flyttat men fick snart ett jobb på Gant där jag träffade livets kollegor. Det kändes inte som att jag jobbade, jag hängde med kompisar och fick betalt. Dessutom blev jag en rätt grym säljare på köpet. Till hösten började jag plugga medie-och kommunikationsvetenskap med inriktning som kommunikatör på högskolan i Gävle.


Det var tufft att balansera högskolestudier och jobb men jag trivdes mer och mer. Jag träffade även massa fina människor genom fotbollen i Gävle, men efter ett år fick Simon nytt kontrakt igen...gissa vart denna gång? Ja, såklart Norrköping. Denna gång valde jag dock att inte flytta med. Jag kunde inte lämna Gävle, jag hade mitt liv där och det var där jag ville vara. Simon flyttade alltså själv och tog med sig möblerna till sin nya lägenhet. Jag hade hittat en etta på 20 kvadratmeter som var möblerad så jag skulle inte behöva några möbler. I en månad var jag dock tvungen att vara kvar i den gamla lägenheten, helt omöblerad med bara en luftmadrass jag sov på och en kastrull, en tallrik och en gaffel som jag sparat. Nu började 1 1/2 års distansförhållande där jag förutom plugg och jobb också skulle balansera att åka till Norrköping för att träffa Simon, och dessutom hinna hälsa på familjen i Finland också. Varje ledig helg eller in i veckan så åkte jag till Norrköping. Jag kommer ihåg att jag somnade i Simons famn varje gång jag kom dit, för att jag jag var så utmattad.

Jag skulle inleda sista året av mina studier och jag hade bestämt mig för att flytta till Norrköping. Jag ville vara med Simon och det fungerade inte att flänga på så som jag gjorde. Jag bredde ut mig själv så tunt i att försöka prestera i skolan, jobba, pendla, vara en bra kompis, en bra flickvän, en bra dotter att jag i slutet av sommaren fick en panikattack från ingenstans när jag skulle gå och lägga mig. Jag förstod nog inte riktigt vad som hände. Jag antar att det var en mix av att under en lång tid haft det väldigt stressigt och nu skulle jag också (igen) lämna min trygga punkt. Jag flyttade till Norrköping och lämnade hela mitt liv jag byggt upp, och som jag älskade, i Gävle. Hösten som följde var nog den tuffaste perioden jag haft. Jag kände mig så olycklig, och funderade mycket över vad jag ville i livet.

Jag hade iallafall en praktikperiod från skolan och gjorde den hos iDeal Of Sweden som hade sitt huvudkontor i Norrköping. Jag började sakta men säkert känna igen mig själv igen, och jag blev sedan anställd och skrev mitt examensarbete samtidigt som jag jobbade. Tempot på iDeal of Sweden är något som jag aldrig upplevt förut, på gott och ont. Jag har aldrig lärt mig så mycket, så fort inom något område NÅGONSIN förut. Helt fantastiskt. Men för att kunna göra det krävs mycket jobb, och det är också väldigt utmanande. Det som gjorde allt värt var definitivt eventen med alla kändis...skoja ;) alla power-kvinnor (och min kollega Robin) jag fått äran att jobba med och lära mig från och tillsammans med. De jag träffat på iDeal är fortfarande mina idoler och jag känner mig lyckligt lottad att ha fått vara omgiven av så drivna, smarta och fantastiska människor. Detta är det första jobbet jag känt att mig "tillfreds" med mentalt. Något av det viktigaste för mig i ett jobb.

Det blev juni och jag tog EXAMEN! Jag ville ha en paus efter de intensiva åren och som ett mellansteg började jag jobba på Gant i Norrköping och hade en fantastisk sommar och höst. Denna höst har till skillnad från förra hösten varit den BÄSTA i hela mitt liv. Jag har gjort så mycket roligt, träffat så mycket kompisar, blivit gudmor och fått vara med när Simon uppfyllde sin stora dröm när Finland gick till EM!!

Ännu bättre blev sommarn och hösten av att jag fick tid att umgås mycket mer med tjejerna från laget i Norrköping. Det låter så förminskande att skriva "tjejerna från laget", för de är så mycket mer än bara det. Jag har nog aldrig kommit någon så nära så fort tidigare. Det finns ingen jag kan prata om livet så mycket som med dem, och vi förstår varandra så bra eftersom alla går igenom samma känslor och situationer mer eller mindre. Jag inspireras av hur drivna och målmedvetna de är, och hur de också försöker pussla ihop livet för att få ut allt de vill och förtjänar. Vi har gjort allt tillsammans under åren i Norrköping. Träna ihop, plugga ihop, se alla borta och hemmamatcher ihop. Det är rätt häftigt att tänka på hur mycket vi ställt upp för varandra. Det stöd jag fått av dessa tjejer (och som jag hoppas jag gett tillbaka) är helt otroligt. Det går inte att mäta med något annat, och jag är så tacksam över att våra vägar mötts, jag saknar dem så det gör ont just nu. Längtar tills vi ses nästa gång!

Det blev vinter och jul och jag hade fullt upp med att söka nytt jobb. Vi firade jul i Finland men åkte sedan till Stockholm för att fira nyår. Sedan gick allt fort från att vi hörde om att en italiensk klubb var intresserad av Simon, tills att han åkte ner. Eller ja, för att vara fotboll så tog det ganska lång tid. Men för att ändra om hela sitt liv och göra en ny plan så är 2 veckor inte länge. Jag hade precis fått en arbetsintervju på ett ställe som skulle varit fantastiskt att jobba på, men jag avbokade den så fort vi visste att vi skulle flytta. Det är en dröm att få bo i Italien och hela första tiden (och fortfarande faktiskt) så påminner vi varandra om hur sjukt det är att vi flyttade hit i Januari. Jag hann börja söka lite jobb, hittade ett bra gym, började studera italienska, lärde känna Alessandra och Sophie och vi hann precis flytta till vår lägenhet innan lock-downen började.

Jag har ingen aning om vad som händer inom den närmsta framtiden, eller längre fram för den delen. Det jag vet är att jag ska fortsätta göra det bästa av situationen just nu och fortsätta utvecklas och lära mig nya grejer. Jag har mål och drömmar jag vill checka av detta år, men just nu får det vänta lite. Det är faktiskt lite sjukt hur bra jag och Simon har tacklat karantänlivet. Till och med jag är förvånad över att vi orkat vara så positiva i allt negativt. När någon skriver att de tycker synd om oss eller att vi måste ha det tufft just nu så skrattar vi lite, för vi har det faktiskt riktigt bra trots omständigheterna. Speciellt när vi sitter på balkongen med en kaffekopp i handen och njuter av 24 grader och sol i Italien. Inte ens corona ska få stoppa oss från att njuta av det.


Mitt liv handlar hela tiden om balans, förändringar och att hitta lösningar för det jag kan påverka (och att söka jobb haha, det känns som det enda jag gjort senaste tiden). Jag försöker att inte bry mig om vad andra människor tycker eller tänker om mig, men stereotypen om hur det är att vara flickvän/fru till en fotbollsspelare finns tyvärr fortfarande. Allt för ofta blir man satt i ett ”fack” av någon som bara tänker på vilka fördelar ett sånt liv för med sig. När man många gånger måste jobba dubbelt så hårt och offra vissa saker för sin partner. Det finaste man kan göra för en annan människa, är väl egentligen att sätta den och dens drömmar först?


Detta blev ett väldigt långt och personligt inlägg, men jag hoppas ni som inte känt mig innan kanske känner mig lite bättre nu. Jag ser så mycket fram emot vad som kommer hända kommande år, i sommar fyller jag till exempel 24 och det känns som en perfekt ålder där man är vuxen (men inte för vuxen). Nu ska jag träna och sedan blir det vin och pizza ikväll, ha det gott!

Gillar

Kommentarer

Emppu
,
Skönt att ni har de bra! Du är så grym, å fridfulla Purmo finns ju efter coronan oxå! 😃
lovisasundstedt
lovisasundstedt,
Ja tack och lov finns ju alltid Purmo! 😊 Tack snälla <3
nouw.com/lovisasundstedt
Desireekujala
Desireekujala,
Så kul att få lära känna dig lite bättre, jag kan relatera en del då jag lever ett liv i Jakarta tillsammans med min kille som är fotbolsstränare 😊
nouw.com/desireekujala
lovisasundstedt
lovisasundstedt,
Ååh, du e grym som fixar det!! Kram <3
nouw.com/lovisasundstedt
Emppu
IP: 82.99.3.229