Italiens händelseförlopp - från första fallet till idag

Godmorgon! Imorse klev jag upp tidigt och gästade radio X3M för att prata om hur karantän livet ser ut just nu. De hade sett mig posta på Instagram om alla hemma-aktiviteter och utmaningar jag gjorde, så jag fick ge mina bästa tips och de kom även med fina tips tillbaka haha. Roligt sätt att starta fredagen på, och om ni vill lyssna på min rostiga finlandssvenska (kom på att jag inte pratat standardsvenska sedan jag gick i gymnasiet och skulle ha presentation?!) så kan ni lyssna från 02:17 här https://arenan.yle.fi/1-50452865 .Vill bara förtydliga att jag har absolut inget facit på hur man ska tänka eller agera just nu, men som jag säger i intervjun så uppmanar jag folk till att vara försiktiga i Finland tills man vet hur läget utvecklas. Var inte rädda men börja ta ansvar över dig själv och andra runtomkring dig och gör inte samma misstag som vi i Italien har gjort. Det kommer spridas mer, det gäller bara att underlätta för sjukvården så att de fortfarande kan ta hand om ALLA människor som behöver olika slags vård i landet. Så som läget ser ut just nu i Italien är att sjukhusen är överfyllda, de har inte nog med respiratorer och läkare vilket leder till att både unga och gamla skickas hem. Fruktansvärt att man inte kan hjälpa människor som skulle gå att rädda på grund av att vi varit naiva och viruset har kunnat spridas i rekordfart.

Detta kommer bli ett ganska långt inlägg, men det känns viktigt att förklara hur det faktiskt har sett ut (för oss) på grund av att man inte vet vad som är fake news och vad som stämmer när information kommer från alla håll.

Jag fick höra att coronavirus eller CONVID-19 kommit till Italien den 21 februari. En liten stad vid namn Codogno som ligger ca. 80km utanför Brescia hade fått sitt första fall. Jag gick till gymmet på dagen som vanligt där jag och Alessandra pratade om att det nu kommit till Italien. Under fredagskvällen och lördagen kommer det fram att fler fall har upptäckts och människor börjar bli oroliga. Codogno och flera andra närliggande byar markeras som en "röd zon" och de gör en så kallad "lock-down" av städerna. Ingen får ta sig ut, ingen får ta sig in.

Det blir söndag och vi är tveksamma om vi ska åka till Ikea eller inte...vi skulle flytta följande vecka och behövde verkligen se grejerna innan vi köpte dem. Vi bestämde oss för att åka men vi började bli noga med att tvätta händerna. Under kvällen får jag ett meddelande från mitt gym att de kommer hålla stängt en vecka för att avvakta hur läget kommer utvecklas. Många skolor och universitet stängs för en vecka och människor börjar jobba hemifrån. Det är nu folk börjar få panik. Inte kanske för att bli smittade, men eftersom att så mycket stänger blir man rädd att de ska låsa ner staden så alla behöver vara i karantän.

Människor i panik = matbutikerna tömdes. För att kunna klara sig hemma över en tid går folk och handlar hem onödiga mängder mat. Det känns just nu som att Sverige och Finland befinner sig i detta stadie, och jag kan i så fall lugna er och säga att hyllorna kommer fyllas på. Det är såklart bra att ha lite extra mat hemma, men så som folk har hamstrat och fått panik är inte smart. Veckan som följde var en orolig vecka där fallen ökade och ökade. Vi höll oss mera hemma, pratade mycket om hur läget förändrades och diskuterade om vi skulle flyga hem till Finland. På grund av att Simon fortfarande hade träningar och matcher skulle spelas (utan publik) var det inte ett alternativ för honom, och jag ville inte såklart inte lämna honom ensam här om läget skulle förvärras.

Vi visste som sagt inte hur läget skulle förändras och all typ av desinfektion tog slut direkt (samma som i Finland och Sverige nu) och vi bad Simons mamma skicka ett paket med allt vi skulle kunna behöva OM det var så att det skulle bli mycket värre. Ranch-dipp, kaffe och tuggummi var såklart inkluderat.

Det blev helg igen och det var en vecka sedan den första paniken skett. Matbutikerna var påfyllda igen och jag tror att den första chocken och paniken hade lagt sig. Folk fortsatte med sina liv som vanligt (men med handsprit) och trots att fallen ökade så höll både restauranger, affärer, jobb och mindre tillställningar öppet. Det är här jag anser att vi gjorde fel. Vi trodde absolut inte att det skulle spridas så fort som det gjorde och folk ville inte ställa in sina planer de hade gjort för helgen helt enkelt. Man insåg inte allvaret.

Med facit i hand var det kanske dumt att vi gick ut och åt den helgen, men det är lätt att vara efterklok. Eftersom att alla andra fortsatte som vanligt, kändes det också naturligt att själv göra det. Efter en riktigt tråkig vecka där vi stannat hemma mycket blev man såklart uttråkad och ville hitta på något roligt. Jag gick ut och åt med Alessandra till en restaurang hon rekommenderade, och vi var inte ensamma. Restaurangen var nämligen fullbokad.

Veckan som följde (förra veckan) innebar flytt och vi höll på i 2-3 dagar för att få ihop allt. Nu hade fallen börjat öka även i Brescia och jag var lite nojig över att så många olika människor var inne i vårt hem och hjälpte oss flytta. Tänk om vi är smittade redan? Tänk om de är smittade? Nu började folk gå med ansiktsmasker på stan men man fortsatte kindpussas, ungdomar fortsatte festa och man tog det fortfarande inte på största allvar. Mot slutet av veckan började människor uppmanas att stanna inne. Sjukhusen hade fyllts med FÖR många fall på FÖR kort tid och viruset var så mycket mer smittsamt än vad någon hade kunnat tro. Det var dags att börja ta ansvar, trots att myndigheterna ännu inte gått ut och stängt ner Brescia. Många arbetsplatser och restauranger tog nu också ansvar och stängde för att inte bidra till att fler skulle smittas.

Det blev fredag och helg igen. Eftersom gymmet nu hade varit stängt i två veckor behövde jag verkligen träna. Jag och Alessandra träffades därför hemma hos henne och tränade tillsammans med en PT som hade jobbat på vårt gym. Under lördagen träffade jag också min kompis Sophie som jag inte sett på ett tag, och jag visade henne vår nya lägenhet. Simon fortsatte träna som vanligt men nu började livet inte vara som vanligt längre. Gatorna började bli tommare och tommare och det var först nu som folk började inse allvaret i situationen. Speciellt i Brescia så hade fallen ökat och började nu bli en av de värst drabbade städerna i Italien.

Det kändes som att Brescia var nära en "lock-down" och vi fick behövde gå och handla lite nu ifall att affärerna skulle stänga. Simon skulle dock tydligen iväg och spela bortamatch mitt i allt kaos. Det gick rykten om att de skulle skjuta upp Serie A helt, men ingen visste vad som skulle hända än.

Simon åkte iväg på bortamatch och de spelade utan publik. Jag hade hemmaträning, städade hemma och kollade matchen. Under kvällen fick vi reda på att inte bara Brescia, utan hela Lombardiet skulle "stängas ner". Det hade gått för fort. Människor fick inte den vård de skulle kunna få och sjukhusen klarade inte av mer. Hashtags började spridas på sociala medier för att hjälpa sjukhuset i Brescia (vilket annars är ett av de bättre och rikare sjukhusen i Italien vad jag har förstått det som).

Och hur fantastiskt är det inte vad människor kan göra tillsammans i kris? På 48 timmar hade de fått in 2 miljoner euro. Så fint och så behövligt för att kunna rädda fler människor.

Tisdagen kom och hela Italien var nu i "lock-down". Jag har varit tvungen att använda google translate såå många gånger dessa veckor för att förstå vad som kommuniceras. Från sjukhusen och i medier bads folk att stanna hemma för att rädda fler människor. Inga restriktioner hade kommit officiellt, men vi var fortfarande hemma. Som jag skrev om tidigare gick jag ju och handlade den dagen och vi kunde fortfarande ta promenader i naturen, tills i onsdags. Då kom de ännu hårdare restriktionerna att vi inte får vara utomhus om vi inte ska handla, gå till apoteket eller till vissa jobb och det är här vi är idag. Fram till den 3e april (vad vi vet nu) ska vi vara i hemmakarantän. Vi försöker vara så positiva vi bara kan och göra detta till en rolig tid. Jag har Simon här och vi är inte ensamma om att behöva vara i karantän. Dessutom är vi friska hittills. Men jag är väldigt ödmjuk inför att vi kanske inte kommer vara det hela tiden.

Avslutningsvis är min upplevelse efter första veckan i karantän är att det absolut går bra men vi får se hur jag kommer känna om 2, 3 eller 4 veckor. Just nu känns det inte så hemskt att vara i karantän så länge vi hålls friska. Det som är hemskt är att det finns ca. 1600 fall av coronavirus i Brescia och en sjukvård som kollapsar. Det är inte bara en vanlig influensa, så snälla ta lärdom från Italien för er egna och för andra människors skull.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229